Idag tror jag bara det blir skrivet i moll.

I Fredags fick en i familjens släkt (härmed döpt till Y) veta att y hade fått cancer.

Y blev  akut sjuk för en månad sedan, men har klagat över värk sedan i våras. Har varit på massor av tester och undersökningar sedan dess, men  läkarna har inte hittat något.

För en månad sedan så trodde läk att det var blödande magsår, då Y både kräktes och hade blod i avföringen. Det var riktigt kritiskt i några dagar, men efter några försök så hittade läk var det blöde i magen. De kunde då bränna så att magen slutade blöda. Y återhämntade sig sakta men säkert.

Vi andades ut och var glada över att nu skulle Y skikt-röntgas, så att man verkligen fick veta vad felet var.

Sagt och gjort.

Men vårat vardagliga liv rycktes helt plötsligt sönder.

På röntgen såg läk att det var en stor Cancer tumör som hade sprukit, och den läkaren medelade att det såg oroande ut.

I fredags åkte Y in med sina barn för mer provtagning. De blev direkt inkallade till läkaren.

Den läkaren Y fick prata med,(har Y stort förtroende fö)r.

Läkaren medelade att tyvärr var det inte nödvändigt med fler prover.

Han såg på röntgenbilderna att det var en väldig elakartad tumör med många och stora metastaser i skeletet.

Vad han mer sade var att det finns ingen behandling som hjälper eller hejdar utveckligen, det ända som finns att få är smärtlindring, vilket det kommer att bli stort behov av då denna typ av cancer är väldigt smärtsam.

Men narturligtvis ville han att Y skulle prata med en annan specialist.

Efter att Y hade tjatat lite på läkaren, så medgav han att detta var troligen Y:s sista sommar, statistiken säger att man har ca 3-6 månader kvar av livet

i detta stadium, men på individ bassis kan man klara längre.

I dag är det 5 dagar sedan vi fick veta..........

Vi vet faktat men får inte in det i våra hjärnor.....

Hur hanterar man nu sitationen?

Y är ju inte för tillfället sjukare än för en vecka sedan....

Har vi rätt att må dåligt nu, vi är ju inte dödsdömda......

Hur planerar man framtiden.....

Jag vill på detta stadium inte avslöja vem som är Y, men vänner och bekanta vet, då det igentligen inte är någon hemlighet.

Men det känns inte bra att hänga ut Y med namn, men det är ju rätt avslöjande för de som vet ändå.

Livet är bra förunderligt...

Y är 65 år och tiden är strax slut här på jorden...

Min egen pappa fyller strax 90år, och jo han har nog alla världens krämpor känns det som...men jag tror att han hänger i ett tag till.

Hans bror dog för ca 14 dagar sedan 93 år gammal och pappas kusin han fylla 105 år innan hon somnade in.

Läste lite vad en författare skrivit om att få cancer, och få veta att tiden snart är slut.

Det fanns något positivt i att veta att livet har närmat sig slutet.

Man hinner att ta farväl och göra klart, för i den åldern har man levt rätt länge ändå och man får en sinnesro...

Fan Vet.....

Jag blir desperat och "klängig" på kompisarna.

Som tur är har jag ett gäng otroligt bra vänner som jag vet att jag kan prata med om allt, som bryr sig, har förståelse och hädar ut.

Nu lär jag utnyttja er igen......

Jag pratar och ältar hella tiden....

Gubben han blir tystare än någonsin.....

Barnen ....ja... en del pratar...en del tystnad........

En sak är säkert...

Vi har en 100% dödlighet här i världen, var en experterna säger!!!

Cilla